En envis tjej!

Dagarna bara rullar iväg, Wilma är nu 11 veckor.

Hon har börjat köra med oss och visar alla sina sidor, glad, busig, och envis. När vi ska gå ut på kiss och bajs besök passar det inte alltid damen. Ibland går det som på räls, hon kissar och bajsar och sen är det inget mer med det, andra gånger sätter hon sig på rumpan och vägrar gå. Turligt nog är hon fortfarande liten nog så att vi kan bära med henne för att lite längre fram prova och se om hon har lust att följa med. Hon har lärt sig vart hennes kompisar bor och springer dit så fort hon får chansen. Ludde och Malte är så roliga att leka med.

Precis som man får göra med barn får vi locka lite och det bli ensamt om vi går iväg, så då kommer hon springandes efter oss, som hon ska göra.

Idag var vi ute hos min mamma och pappa på lunch. Wilma bryr sig inte om katterna och det är skönt. Simba och Sandy får på så vis ta den tid de behöver för att "lära" känna henne. Sandy var modig som vågade sig fram för att lukta på Wilmas rumpa där hon sov under bordet. Framsteg varje dag.

Wilma fick sina gaddar borstade för första gången idag, vet inte om det var populärt eller inte men lite renare blev de nog antar jag. Bra att börja när hon är liten.

Igår kväll när det spöregnade ute hade Wilma på sig ett litet täcke som hon fått låna av grannarna. Schyst va?!

Just nu sover mina älsklingar, det ser skönt ut, ska nog göra det samma...

Picnic time!

Today was our 2nd wedding anniversary so we decided to celebrate it with a picnic at Sundbyholm. After a rainy morning the sun tried to break through, so we jumped in the car and set off for the lake. We were the only people picnicing in the area but it was a perfect setting. This was our first picnic with Wilma and she was more excited than Elvira and I. We started to eat and Wilma not wanting to be left out stuck her nose straight into Elvira's glass of squash before either of us could react. Eating our sandwiches became a more of a battle than a relaxed meal time but we managed it but not in the romantic sense in which we had imagined it. In fact it became even more special as our new family member could join in. After coffee, cake and a good deal of playing around we decided it was time to make our way home. Our picnic was a success and the bond between us all stronger.

Written by Andrew

En härlig vecka!

Wilma har nu bott hos oss i en vecka. Hon utvecklas hela tiden och det är så roligt att följa hennes framsteg. I natt sov hon bra. Vaknade först vid halv fem då husse tog henne på en promenad. De andra nätterna har Wilma vaknat runt ett. Vi sov till nio, då hade i och försig jag och Wilma varit ute en vända. Vi åt frukost och gick ut, jag och Wilma medan husse fick sovmorgon. Eftersom vi försöker få henne rumsren går vi ut ofta, men inte ville hon kissa. Hon kan kanske hålla sig lite längre nu mellan besöken.

Idag har åkte vi till mina föräldrar, där vi Wilma fick träffa katterna Simba och Sandy. Det gick väldigt bra, hon bryr sig inte om dem. Katterna kollade och undrade säkert vem hon var men inte dem heller visade något större intresse för att hon var där. Vi ska åka ut dit dagligen så att de tar för vana att Wilma är hemma hos dem.

Något Wilma än så länge inte gillar är att sitta i buren när vi åker bil, hon ylar, skäller och gnäller, men redan från igår har det blivit framsteg. Hon är en som en frisk fläkt som för gyller våra dagar, även om vi är trötta för det har blivit lite sömn under den här veckan.

Vid Pennan Elvira

Livet leker...

Nu har Wilma bott hos oss i 3 dagar och vi lär känna varandra mer och mer. Vi jobbar för att hon ska bli rumsren. Det går bra, sakta men säkert.

I natt provade vi något annat, satte en liten grind för sängen så att hon har sitt lilla kryp in. Hoppas det fortsätter fungera, det är lite jobbigt att höra henne pipa för att hon vill ha sällskap, det känns lite taskigt, men det är ju för hennes bästa. Vill att hon ska känna sig trygg på natten, att hon kan ro om sig själv på egen hand. Hoppas även att det blir lättare att blir rumsren. Hundsägen är brevid vår säng så vi är inte långt borta.

Grannhundarna är nyfikna och jag tror att de kommer bli bra kompisar, det är både stora och små hundar. Bra om Wilma blir van med alla hundar och inte blir rädd. Hon är väldigt go tjej som gillar bus och närhet. Många stannar för att säga hej och det gillar hon. Wilma börjar lyssna till sitt namn och börjar känna igen våra röster.

Elvira och Andrew

En efterlängtad tjej!

Jag och min man har äntligen fått hem vår lilla valp, Wilma. Hon är nu 9 veckor och 6 dagar. Hon söt och är helt underbar. Vi smälter när vi tittar på henne. Hennes långa öron, roliga och valpiga still som hon har när hon går som springer, hon är nyfiken och vill gärna vara med oss vart vi än går.

Wilma kommer från Edsbro utanför Stockholm och kenneln, Merry Cocktails. Där uppfödaren har många "cockrar" men även rasen Leonberger , ponnies och katter. Wilma är uppvuxen i hemmiljö.

Hon är född 14 maj 2009. Innan vi hämtade henne igår, 20/7, har vi varit och hälsat på henne 2 gånger, vid 5 veckor och 7 veckor. Det var oerhört spännande första gången vi skulle hälsa på henne, nervösa och nyfikna på hur valparna skulle se ut och betee sig när vi var där. Det gick förstås väldigt bra och vi kelade med Wilma och hennes syskon, två bröder och en syster. Hennes mamma Sussie träffade vi också.

Igår hämtade vi henne och det gick väldigt bra. Hon ville inte kissa innan vi åkte därifrån men vi stanade i Arninge strax innan täby kyrkby och då kissade lilla damen. Med mycket beröm hoppade vi in i bilen igen och styrde bilen mot Eskilstuna. Wilma var oerhört duktig och sov nästan hela vägen, jag satt brevid henne och Andy körde oss säkert hem.

Väl hemma började hon kolla runt, hon lade sig nästan på en gång under köksbordet. Det kändes säkert tryggt där under. Hon nosade och tittade sig runt och vi visade hennes leksaker och säng. På osäkra ben fortsatte hon att undersöka det nya hemmet med husse och matte tätt in till sig. vi var först osäkra på om Wilma skulle äta när det var dags för den första måltiden, men det hade vi inte behövt vara oroliga för hon åt tills det var tomt i skålen. Vi bestämde oss då för att ta med henne ut och det var roligt, som vi sprang och lekte ute på det öppna fältet. Grannarna som sett att vi kommit hem var framme och hälsade på Wilma.

Tillslut efter mycket nytt var det dags att sova, Wilmas säng brevid våran säng blev det tillslut och det gick bra, vi var nog oroligare än henne. Hon sov och snararkade, vaknade lite, bytte plats och sov igen.

Wilmas första möte med det nya hemmet gick som en dans. Vi är oerhört glada över att få ta hand om denna fantastiska valp och ser framemot nya utmaningar tillsammans.

Vid datorn Elvira