Oktober, vintertid och höststädning!

Igår träffade vi Maggan. Hon var en gammal hund och hon gillade inte att Wilma var så energisk. De lekte lite tillsammans, då handlade det mest om att försöka ta varandras hundben. Fast å andra sidan ska man ju ta hänsyn till äldre...

I går på förmiddagen tvättade jag fönster och Wilma ville naturligtvis hjälpa till. Det var lite konstigt förståss att matte städade och att den där läskiga dammsugaren var tvungen att vara på hela tiden. Föntren blev rena i alla fall och Wilma verkade gilla utsikten.

Wilma vill alltid vara i centrum och försöker hjälpa till så mycket hon kan.

Wilma har fått en ny hundbur, som hon sitter säkert i när vi åker bil. Buren var populär redan från början och Husse verkade gilla kartongen.

Wilma är som sagt glad i mat och väger nu 10,4 kg. Här mumsar hon på ett äpple. Hon har vuxit oerhört mycket och har blivit ganska lång. Hon har lärt sig hoppa upp för soffan, men är ganska så bortskämd och väntar helst på att vi ska hjälpa henne upp. Hon sover bra på nätterna och kan även hålla sig länge, det händer fortfarande olyckor inne men det är nog mest vårt fel att vi inte varit uppmärksamma på hennes signaler.

Blodpuddingsmarathon

Wilma älskar mat och godis. Här är hon mitt uppe i en blodpuddingsmarathon. Jag har lagt ut bitar av blodpudding på olika ställen i lägenheten, som Wilma luktar sig till. Nosträning. Hon är helt till sig innan vi har fått ut godis och springer runt och letar förbrilt.

I onsdags den 30 september träffade Wilma sin syster Lova igen. Som de lekte, de hade super kul tillsammans. De är otroligt lika, Wilma är vit på bröstet och det är inte Lova. Annars är det svårt att se skillnad. Tjejerna är lika stora, starka och turas om att ta initiativet.

Lova (vänster) och Wilma.

Wilma (höger) och Lova.

Här får de godis av Lovas matte. Lova (vänster) och Wilma.

Hemma hos "mormor" och "morfar". De har köpt en säng till Wilma. Bra så de vet vart de har henne hon gillar nämnligen att gå efter katterna som inte är lika förtjusta i det. Sist när vi var där satt de bakom soffan och varje gång Wilma ville hälsa, fräste de. Det blir nog bra med tiden, Wilma är duktig som respekterar det och backar.


Wilma och Husse.

Wilma fick grisben av grannarna och som hon åt. Tyvärr visade det sig vara lite starkt, men det

brydde hon sig inte om. Det var yummy, yummy.

När man är liten kan man somna överallt. Speciellt om vi är nära och man är riktigt trött.