Att våga ta klivet...

Äntligen vågar Wilma springa upp och ner i trapporna! Hon är super duktig. Skönt för henne, lite mer frihet. Det gäller att vara envis och ha tålamod, yeah yeah.

30 års fest i augusti!

Här är Wilma tillsammans med sin syster Lova. Wilma är till höger. Det var ett tag sedan de träffades och det märktes för det var ett ställningstagande mellan dem. Något vi får vara vaksamma på när vi träffas nästa gång. Vill ju inte att de ska bli osams. I skrivandes stund tror vi att det är dags för Wilmas andra löp, hon är väldigt omtyckt bland "killarna". Lova som redan löpt två gånger var lite mer "vuxen" och inte lika lekfull som Wilma. Om det har att göra med löpning att göra vet jag inte säkert, men att busa gillar Wilma.

Puss på dig syrran...

... okey du får en puss till!

När Husse fyllde 30 var det fest, vi fixade med presenter, kort, god mat och ballonger. Wilma var till och med så duktig att hon gjorde ett eget kort till Husse. Visst blev det fint? Tror dock inte att hon med glädje gör om det igen men å andra sidan fyller ju Husse bara 30 år en gång så det var värt allt kladd.

Present utdelning...

... så här trött blir man efteråt!

Höstmys 2010

Har varit dålig på att skriva och inte varit uppmärksam på att jag haft besökare på sidan, men jag är oerhört glad över fina kommentarer. Hoppas att ni fortsätter besöka vår sida. Ska försöka vara med aktiv med mitt bloggande.

Wilma gillar vår nya lägenhet, men har inte blivit vän med trapporna. Vi har köpt halkskydd nu och det har hjälpt lite men fortfarande är hon rädd. Hon går upp till mitten sedan vänder hon. Vi lockar med korv och det fungerar ibland. När vi är på övervåningen och säger till att vi ska gå ner blir hon rädd och springer och gömner sig. Det sista vi ville var att hon skulle bli rädd. Antar att det bara är att fortsätta träna, men det är jobbigt när hon blir orolig. Får väl ta in hennes bästa kompis Chiva och de andra grannhundarna. Busa och leka i trapporna.

Har någon något tips på hur vi ska få henne att våga?

Men så idag när jag kom tillbaka efter att ha varit ute ett tag, så gick hon ner för trapporna själv. Husse låg och sov på övervåningen som Wilma också gjort, när hon hörde att jag kom blev hon väl så glad så hon glömde allt vad rädsla är, jippi.

Ett stort steg för Husse och Matte, men flera steg framåt för Wilma!

Höstmys i soffan.