Det är med största och djupaste sorg vi var tvungna att säga hejdå till Wilma första februari (2023). Hon blev nästan 14 år. På tisdagsmorgonen vaknade jag av att Wilma vinglade till i sängen. När hon sedan skulle äta sin frukost kunde hon inte stå på benen. Hon tappade balansen och var vinglig. Besök hos veterinären kunde konstatera att hon drabbats av en 10:a (hjärnblödning). Hon var bättre under eftermiddagen och kvällen men tidigt på onsdagsmorgonen hade hon försämrats. Vi tog då det svåraste beslutet någonsin att låta henne somna in.
Det var ett otroligt jobbigt beslut men Wilma behövde aldrig lida (av att det gjorde ont).
Vi är så tacksamma över att få vara din Husse och Matte till världens snällaste och goaste hund. Din frånvaro är påtaglig stor. Saknar dig så mycket min älskade bebis ❤️🐾⭐️
